Möt duon bakom Cirkusdeckarna – succén som bara fortsätter ...

De fartfyllda böckerna om cirkusdeckarna Kaspar och Katinka är favoriter hos mängder av läsande barn. Nu är den tjugonde boken i serien ute: Cirkusdeckarna och mellomysteriet. Här berättar duon bakom succén om arbetet bakom kulisserna.

Dan Höjer har skrivit över åttio böcker för barn. Förutom de populära Cirkusdeckarna skriver han även om Arkeologdeckarna, som reser världen runt och letar skatter med sin gammelfarbror Valdemar.

Stina Lövkvist tecknar allt möjligt förutom de tjugo böckerna om Cirkusdeckarna. Hon valdes ut att teckna Sveriges Radios julkalender Lyckoborgen och har illustrerat prinsessan Madeleines barnbok Stella och hemligheten.

Hej Dan! Nu har du skrivit hela tjugo böcker om Cirkusdeckarna Kaspar och Katinka och deras spännande äventyr! Hur började det egentligen?

– Det började med att jag fick inbrott i min lokal där jag brukade sitta och skriva. Tjuvarna stal min dator och en massa andra saker. Då träffade jag på poliser som tog fingeravtryck och undersökte brottsplatsen. Det var så väldigt spännande att jag glömde bort att vara ledsen för datorn. Istället bestämde jag mig för att skriva en bok om Cirkusdeckarna som jagar skurkar med hjälp av cirkuskonster som de är väldigt bra på.

Berätta lite om Cirkusdeckarna och mellomysteriet!

 – Jag har alltid varit ett mellofan. Och därför var det självklart att Kaspar och Katinka också skulle bli det. De är ju mina ”barn". Och när de nu blev inbjudna att uppträda som mellanakt på finalen på Friends arena så blev de superglada. Och så blev det som det brukar … De upptäckte att något skumt var i görningen. Men tur var det, annars hade troligen helt fel låt vunnit.

Hur får du dina bästa idéer?

– Jag åker runt i Sverige och gör författarbesök på skolor flera gånger i veckan. Då letar jag alltid efter platser som Cirkusdeckarna skulle kunna besöka.  När jag hittar en bra plats så börjar jag leta jag efter verkliga saker som skulle kunna bli stulna. När allt finns i verkligheten tycker jag att det blir mer spännande att skriva om. Och då är det lättare att hitta på.

Har du någon favoritskurk?

– Ja, i Cirkusdeckarna och månstensmysteriet är det ett skurkgäng som byter plats med serveringspersonalen på ett bröllop. De byter ut bröllopspresenterna mot kletiga gafflar och serveringsfat som de hittar i disken. Det var smart, även om de åkte fast ...Annars gillar jag Jokern i Batmanfilmerna. Och Vargen i Bamse, innan han blev snäll.

Vad är det bästa med att skriva för barn?

– Det är att man får väldigt rak kritik. Tycker de att något är bra så säger de det, och tvärtom. De lindar inte in lika mycket som vuxna, och det tycker jag om.

Hej Stina! Nu har du tecknat Cirkusdeckarna Kaspar och Katinka och deras spännande äventyr i hela tjugo böcker! Hur började det? 

– Det började 2008, när jag blev tillfrågad av Semic om jag var intresserad av att börja illustrera en ny bokserie som Dan Höjer satt och skrev på. Jag gjorde några provskisser på karaktärerna, och fick jobbet. I början var det tal om bara tre böcker. Jag hade inte räknat med att serien skulle bli så här lång! 

Hur gör du när du hittar på hur karaktärerna ska se ut?

– Eftersom det är mycket spring och äventyr i böckerna försöker jag tänka som en animatör och inte rita för detaljerade figurer. Det är viktigare med kroppsspråk och miner än realism och smådetaljer. Kaspar och Katinka är ju tvillingar, så de ska förstås vara lika, men samtidigt lätta att skilja på. Det är oftast de vuxna karaktärerna som är knasigast i berättelserna så de är ofta överdrivet ritade. Extrema frisyrer och kläder. Inte minst i Mellomysteriet.

 Vad tycker du är svårast att rita och vad är lättast?

– Svårast: cirkusnumret i sista kapitlet av varje bok brukar vara ett saligt hopkok av knäppheter som jag försöker visualisera så gott jag kan. Lättast: Alla småbilder på nycklar, fotspår, ballonger och andra detaljer som mest fungerar som stöd i läsningen. De tar bara några minuter att rita.

Vad är roligast med att rita barnboksillustrationer?

– Att man slipper försöka tilltala en vuxen publik. Att barnen som läser tycker att bilderna är roliga är ju det viktiga.